you know it's nothing that I'm proud of

Klockan är snart tolv, det är lördag men jag var nästan säker på att det var onsdag.
De två senaste veckorna har jag haft noll tidsuppfattning, for real. Metaltown var två veckor sen, känns som två dagar sen snarare, sommarlovet bara flyger iväg och jag jobbar inte ens.
Fast de har varit helt sinnes roligt, jag har knappt varit hemma. Massa nytt folk och det verkar som om det blir det bästa sommarlovet på flera år.

Just nu är jag mest rädd för krypet som har intagit mitt databord, sjukt äckligt. Men förhoppningsvis så har det somnat eller dött..helst det senare.
Jag är ensam hemma med, men ingen vill umgås fast jag klagar inte. Skönt att vara för sig själv, mindre skönt att det åskade non stop i fem timmar förut dock. Då lästa jag Harry Potter och åt godis.


Det finns vissa saker man kommer fram till med, när man sitter här helt ensam och funderar. Jag vet att om ca 1 och ½ månad ska jag börja min riktiga utbildning, jag ska flytta och just nu är allt ok.
Jag vet att jag inte har kunnat hålla ett enda av mina nyårslöften, jag vet att jag egentligen inte borde göra vissa saker. Det är så himla svårt att styra ibland.
I år har jag gjort saker som jag är mindre stolt över, and it's coming back to bite me in the ass. Fast jag vet att all skit till slut leder till något bättre, eller ja, det hoppas jag i alla fall.
Men det finns vissa saker.
Och jag blir alltid tagen för given i slutändan, vilket börjar bli rätt uttjatat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0